top of page

PSYKOSYNTES TERAPI

Samtal och metoder för inre balans, integrering och ökad självkännedom.

​

​

​

​

Vi har en historia som format oss, på gott och ont. Vi har också en oändlig potential som gör oss större än våra fysiska och psykiska begränsningar. Viljan att ständigt se människan ur dessa två synvinklar är ett av psykosyntesens viktigaste bidrag till den moderna psykologin.

​

I terapi utforskar vi bl a vår historia och våra tidiga upplevelser i livet och tittar på hur dessa upplevelser kommit att prägla vårt nuvarande sätt att vara med oss själva och våra nära relationer. Vi upptäcker mönster i vårt sätt att leva, både bra och mindre bra. Mönster som inte gagnar oss kan förändras för att skapa utrymme för något nytt – ett nytt sätt att se på sig själv, sina relationer och livet.

​

I psykosyntesterapi vill vi stärka allt det i oss som är resurser och även bygga en ny plattform, träna in nya sätt att agera som leder oss framåt och till en naturlig blomstring som individ i sin nuvarande livssituation.

​

Terapin kan även möta behovet av att tala om existentiella frågor, andlig längtan och livsåskådning. Att, tillsammans med en annan människa, få möjlighet att samtala om det som är viktigt och få hjälp och stöd på vägen mot en ökad självkännedom – det är terapi.

Psykosynteses grundades av Roberto Assagioli

 

Roberto Assagioli anses vara den som först introducerade psykoanalysen i Italien. Han vände sig mot psykoanalysens patologiska inriktning

 

Assagioli ville utgå från det friska i människan. Han sökte själv en psykologi som tog hänsyn till hela personen; kreativitet och vilja, glädje och visdom likväl som impulser och drifter.

Han utarbetade en teoribildning och ett arbetssätt som han gav namnet psykosyntes (1926).

 

Efter andra världskriget blev psykosyntesen mer internationellt erkänd. År 1961 grundade Assagioli Istituto di Psicosintesi som fick sitt säte i Florens med filialer i Rom och Bologna.

 

Mycket av innehållet i psykosyntes var före sin tid. Assagioli deltog i skapandet av den humanistiska och transpersonella psykologin under 1960-talet. Den lade tyngdpunkten på människans strävan mot helhet och möjlighet till växande och vidgande av medvetande, hälsa, kärlek och glädje.

 

 

bottom of page